Ja, det kan man undra!
Jag har varit medlem i yrkesföreningen för Församlingspedagoger i Svenska kyrkan sedan dess att jag började läsa till församlingspedagog. Via olika kollegor så har jag också hört att det inte varit ett så himla bra arbete det senaste utan det har avdankats och det tycker jag är tråkigt.
Som församlingspedagog har vi en viktig roll i församlingarna. Det är nu också uppdaterat på ett fackligt plan, vilket vi fick höra om på Sverigekongressen för församlingspedagog som var nu i veckan.
När vi då också pratar om yrkesföreningen så tycker jag själv att det är viktigt att vi har en förening där vi kan möta kollegor över hela landet. Att vi inte bara behöver sitta hemma på vår lilla farstu och tro att vi är ensamma. Tillsammans kan vi göra någonting som jag hemma själv inte kan göra. Vi kan finna en trygghet i vår yrkeskår och att vi hjälper varandra framåt. Det finns många "nya" pedagoger vilket jag är en av dem - vi kan lära av varandra.
Hur som helst så hade vi ett årsmöte i föreningen i måndags och då hotades allting om nedläggning och det visade sig att det inte var medlemmarnas åsikt. Det skapades en debatt om detta och det är alltid rolig!!!
Slutet blev att det itne blev någon nedläggning av föreningen. Vi skulle då också få fram en styrelse som skulle kunna vara lite spioner och se vad det är som händer ute i församlingarna, stiften och med oss pedagoger. Det är en tydlig del i deet hela. Att kämpa för vår yrkesroll och det är viktigt!
Hur som helst så var det inte bättre än att jag blev ordförande i yrkesföreningen. Det är lite oväntat och vet nog inte riktigt vad det är som jag har gett mig in på men kul är det i varje fall och jag hoppas att det blir ett snäpp bättre än vad det är just nu. Då känner jag mig nöjd med mitt arbete!
Så nu handlar det om att göra oss synliga och till för alla pedagoger i landet!
Lotta
onsdag 18 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar